hejbruno

Allt det min mormor inte längre minns

me me

Mormor har flyttat hemifrån. Jag är avis. Nu får hon folk att prata med om dagarna, typ Arne.

Kvar står en lägenhet med tusen prylar som ingen vill slänga men inte heller äga själv.

Jag valde att äga en sopp-terin, en begravningsklänning, en nattsärk och en stickning.

Hur sorgligt är det inte att glömma bort allt? Det är det sorgligaste jag vet. Den fina stickade tröjan då? Och jag längtar tills jag får datea din soppskål.

haha hur kunde ja glöma den? Kanske för att det känns som den alltid varit min, vi är som ett liksom. Tar aldrig av mig den.