hejbruno

Min farfar föddes i Stockholm. Hans föräldrar var inte gifta, dom var nog inte ens tillsammans. 1923 gick det inte för sig att vara ensamstående mamma så han blev fosterbarn i Småland.

I skola fick han stryk men aldrig några blåmärken, det fick bara dom andra barnen och därför fick han stryk av läraren också. En gång blev han överkörd av en lastbil och fick vara med i kvällstidningen.

När han var 14 flyttade han hemifrån och fick försörja sig själv. Han började med att delade ut tidningar på ett tåg för en lön som knappt räckte till både mat och husrum. När han blev äldre flyttade han till Frankrike för han trodde att han kunde prata franska. Det kunde han inte. Han fick bo högst upp på restaurangen han jobbade på i ett litet rum och på kvällarna snodde han ostron ur källaren för kocken glömde alltid att låsa just där. Sen fick han jobb på Savoy och där åt han rysk kaviar i rulltrappan upp till köket för det var ändå gästerna som fick betala. Nu är han pensionär, hundägare, sambo, pappa, farfar, morfar, snäll gammal gubbe och min idol. Han är 87 år och piggare än mig.