hejbruno

Det här är Julia.
Hon är 17 år, 10 månader och 298 dagar.
Tillsammans med karro har vi vart vapendragare ganska länge nu, tolv år sisådär.
När vi var små lekte vi att vi va handikappade eller att så skrev vi hundra små böcker om konstiga saker. Fast mest lekte vi att vi var handikappade. Antingen kunde vi inte gå eller så hade vi nån konstig hjärnskada som krävde mängder av hockeypulver och omvårdnad av en viss Mr.Martin Svensson. Alla fröknar sa att vi inte kunde vara tre bästakompisar och att  "ni måste släppa in andra i er grupp, ni kan inte bara leka med varandra!" Vi lekte med andra oxå för i helvete. Men varför ändra på något som funkar så bra?

Hej, Julia.
Bli inte arg nu för att ja la upp det här fast ja sa att jag inte skulle.
Jag gör det bara för att ja gillar dig, duvet som när pojkar drar flickorna i håret när dom e små.
Fast nu är vi ju lite äldre, nästan skitgammla, och vi leker med andra men jag tänker fortsätta hänga med dig hundramiljoner år till. Du måste ju finnas där och hjälpa mina framtida barn när ja bara ger dom veganmat och syr deras kläder själv. Och när jag blir dumpad av konstiga tyskar eller inte vet när bussen går.
Och hur ska du klara dig utan mig om du är långt bort i ett galet land och behöver hjälp att lämna tillbaks den hyrda bilen? Eller när du tappat bort dig inne i stan eller ute i skogen för att lokalsinnet sitter lite på sne.
Baby we need eachother.
Få kan få mig att skratta så mycket som du kan, du har sjukast fantasi och är charmigast nånsin, så bli inte arg nu, för ja gillar ju dig!