hejbruno

Jag känner ingen som är vimmsigare än mig. Imorse tog ja fel buss, igen. Som alla andra gånger VET jag att det är något som fel men ja vet inte vad. Så jag sätter mig på bussen i alla fall och hoppas på det bästa. Men det bästa kommer aldrig, och när ja kommer på vad det är som är fel känner jag mig så himmla dum. Varför kan jag aldrig lära mig? Om det är såhär nu hur kommer det då va när ja blir gammal och skruttig?
Jag kan rabbla 20 decimaler i pi men sätta mig på rätt buss värkar vara en omöjlighet.

Känns bättre när mamma kommer hem med hämt-kaffe och inredningstidningar iaf.

Kritisera mina bilder snälla, bara säg nått, för jag tycker inte om dom och inspirationen är noll.